Vägen till Côte d'Azur

Klockan 4.25 tassar jag försiktigt ut ur lägenheten, efter att mjukt ha pussat både stora och små troll. Solen har inte börjat sin dag än och mörkret är total.

Plockar upp reskamraten på väg till Arlanda, och konversationen är mycket lågmäld. Hon är inte heller det piggaste så här i vargtimmen.

I korta drag kan resan beskrivas som en total mardröm. Resvan som jag är (och lite snobbig) så får jag totalt frispel när folk trängs vid gaten som om planet skulle gå utan att de hunnit ombord. Och väl på planet så ska det duttas och fixas så att kön i gången antar gigantiska mått.

Trodde att när vi väl var i luften så skulle lugnet infinna sig, men ack vad jag bedrog mig! Jag hade hamnat på samma plan som ett gäng människor på väg till Kryssning i Medelhavet. Och det hojtades, hoades och skålades tvärs över hela jäkla planet! Öronproppar hade inte varit fel!

Landar lätt utmattad i Nice och bespetsar mig på att matt av sensommarhettan vid Medelhavet.
Oupa! Så bidde det inte! Som synes av bilden så vräkte det ned, syndafallet var intet i jämförelse. Det regn som föll spräckte det 25 år gamla rekordet! Tack för det kära vädergudar.

Vad kan man då annat göra än att dricka vin, bubbla goja och shoppa? Och det gjorde jag, men det följer i nästkommande krönika.