Lite lättare...

Nu blir det tufft.... Inte så att jag har det tungt just nu, å andra sidan inte direkt uppåt heller. Snarare att jag ägnat mig åt konsolidering. De två senaste veckorna, efter min "aha upplevelse" har jag känt att något har varit på gång. Något som legat och malt inom mig, som ville ut. Och jag har stretat emot, försökt nonchalera vilket visade sig lönlöst. Att jag aldrig lär mig. Alla tecken finns där, men vad gör jag? Biter ihop, låtsas som vanligt och kör på med ryggknas, nackspärr och migrän som följd. Så idag blev det naprapat åtföljd av terapi. Och då äntligen kunde jag släppa efter, låta skiten komma ut. Vilken kraft det är i den typen av rening. Och vilken otrolig energi det kräver att gå runt och låtsas att allt är som det ska, när det inte är det.

Det tuffa då? Jo, jag har fått en insikt om mig själv som gjorde ont att erkänna. För det har även gjort mina barn illa, framförallt mellantrollet. I min strävan att försöka få mellantrollet accepterad i skolan har jag försökt ändra på henne, försökt vara trevlig/rar/social (hela jäkla kittet) så att de andra tjejernas föräldrar (och barnen med) ska tycka "oh vilken rar mamma mellantrollet har". I förhoppningen att då kommer de även tycka om mellantrollet. Idiot! Mänskligt - yes, men ändå idiotiskt!

Istället för att se mellantrollet för den hon är, bekräfta att hon faktiskt har rätt i en hel del av sina tankar (att några av tjejerna är elaka) och hjälpt henne i det så har jag försökt få henne att förstå hur de andra fungerar osv. Inte så att alla andra är elaka - mellantrollet är god. Nej, inte alls. Men däremot de tjejer som de facto är elaka - där ska jag stötta henne, inte försöka ursäkta dem och få henne att förstå. Snarare - yes baby, de är inte snälla men skit i dem då. Ägna Dig åt de som är okej, och glöm de andra. Och självklart måste jag göra samma sak - låta dem vara. Inte bry mig, inte försöka "vinna" dem och deras föräldrar. Utan snarare släppa dem, skita i dem och fokusera på det som är bra.

Nu är det inte så att jag ska sätta igång något "krig", absolut inte. Men att jag ska låta bli att bry mig! Jag måste inte vara gillad av alla, jag måste inte vara accepterad av alla och det betyder inte att jag är sämre för det. Och det är den lärdomen jag måste försöka få mina små troll att förstå.

Insåg idag när det här gick upp för mig att innerst inne är jag heligt jävla förbannad, och det är en positiv ilska. En stark drivkraft, men istället för att låta den komma till tals har jag försökt agera politiskt korrekt. Varit förstående och pedagogisk, förklarat och teoriserat. Men nu jävlar ska jag försöka rota fram den där ilskan igen, använda den drivkraften och därigenom bli stark. Gå de vägar som jag och min familj mår bra av, göra de val som vi behöver göra för vår skull. Och inte försöka anpassa mig till något som inte är jag. Som varken jag eller min familj mår bra av. Jag ska sluta upp att vara en mes i IRL, och släppa fram den "bitch" jag vet bor inom mig.

Och med den vetskapen ute i full frihet släppte nackspärren & migränen... mysko....*s*


Fotnot 1: bitch är för mig ett positivt ord, en stark människa som tror på sig själv. Jag vet att det är malplacé men det täcker in vad jag menar på ett kort och konscist sätt

Fotnot 2: så öppen, ärlig och klarspråkig som jag är här är jag inte i verkliga livet. Där biter jag mig i tungan, blir osäker och försöker anpassa mig. Bloggen speglar nog mer min egentliga självbild, som jag i verkliga livet försöker förtränga