Trista trollmor!

Jag har hållit mig lite lugn på sistone. Väntat och hoppats på att mitt lågmälda humör ska gå över. Men förmodligen har jag ett ton sorg som ligger därinne och ska ut. Och sedan kommer jag precis som fågeln Fenix resa mig ur askan. Men jag saknar mig själv, mitt glada och ibland även roliga jag. Känner mig grå, trist, ful, gammal, sur, elak och totalt oälskad!

Men jag får väl vänta ur det, för det går över. Det gör det alltid. Som någon mycket klokt sa i en kommentar nedan så kan jag ju ta mina uppgörelser i drömmarna och på det sättet rensa. Förmodligen det jag håller på med, för jag drömmer helt vansinniga drömmar. Om vänner som inte längre finns med i bilden, om mamma, om lärare osv.

Den där resan som jag är ute på har kanske inte kommit så långt som jag hoppades och trodde, så det är bara att hålla hårt i biljetten ett tag till.

Att det sedan verkar bli vargavinter väder gör inte saken bättre. Plussa på med sjuka små troll och en halvkrank trollmor. Vad får man då? En trist trollmor! Men vänta ni bara, en vacker dag så vaknar hon ur sin vinterdvala och kommer tillbaka. Full med kloka (que???) ord att förgylla er vardag med. Några mer galna empiriska historier kan det inte bli för jag har ju blivit mogen och förnuftig (eller hur???)

Äsch, nu blir det bara trams! Nu skuttar jag graciöst ned i sängen och hånglar med JB istället.

So long babes