David och Goliat

Likt ovanstående herrar förs en ojämn kamp i Trollskogen. Kombatanterna är Batbut versus Luther, och den lilla jäveln Luther vinner all the time!

Kan någon inte komma hit med en förtrollad dryck à la Skalman, och så blir allt lugnt & fint igen. Jag förstår inte varför jag slaviskt måste hetsa upp mig och gå igång, börja oroa mig innan saker och ting överhuvudtaget har hänt.

Jag går efter någon mysko cykel (och den har INTE med hormoner att göra), är hur lugn och fin som helst i flera veckor (okej då, lite överdrivet men några dagar är det iaf). Och sedan vaknar jag en morgon med ett stort svart moln över huvudet. Inga halvfulla glas här inte, utan tommare än tommast. Så segar jag mig sakta uppåt, börjar hitta lite harmoni i livet och så swojs. Peaken kommer och jag är hur lycklig som helst, allt känns möjligt och problemen är som det så fint heter, utmaningar.

Dalar sedan sakta ned till normal nivå, och så kommer det STORA hålet. Bump, rakt ned bland de halvtomma glasen igen. Är det normalt eller ska jag låsa in mig?

Nu undrar jag vad detta kan bero på. Som vanligt har jag några väldigt vetenskapliga teorier till hands:

1. Planeter och asteroider har fått fnatt, snurrar runt som ett gäng yra höns och det påverkar hur månens dragningskraft inverkar på mitt humör
2. Jag har en liten lätt tendens att överdriva
3. Jag praktiserar inför övergångsåldern
4. Det kalla kriget är tillbaka och östländerna sprayar neggo gas över min Trollskog, för att utröna hur det lyckliga trollen blir påverkade
5. Någon där ute avundas mig mitt totalt perfekta liv, och har gjort en liten woododocka som personen ifråga fullkomligt perforerat med illagörande nålar

Tar tacksamt emot fler teorier som vanligt