Följande rekommenderas ej på en släktmiddag:
- komma för tidigt (då måste man bara hjälpa till)
- ha en fullt hörbar släkting till bordet (man måste då konversera)
- sitta bredvid släktens Don Juan (oavsett ålder måste han envist fladdra runt med händerna på onämnbara ställen)
- supa gammelmoster full (när hon nyktrat till dagen därpå kanske hon stryker en ur testamentet)
- hångla med svågern (han har förmodligen bedrövlig andedräkt av att ha skåpsupit hela dagen för att orka med släkten)
- moona som tack för maten (risken är att man får höra talas om sina cellulliter i de mest underliga sammahang)
Sköter man det kan man ha hur kul som helst
Inlägg
2 timmar sedan
8 kommentarer:
Hoppsan, våra släktmiddagar ter sig som rena söndagsskoleträffarna. Berätta, klarar du kryssningen mellan dessa minor?
Skrattar gott! Då vet jag att jag gör rätt, på dessa träffar. Jag har alltid roligt, (nästan, ibland gör jag ju fel)!
Om du super alla middagsgästerna under bordet kan du moona med gott samvete sen. Ingen kommer ihåg något. Ja, jag tror förresten att du kommer undan med alla punkterna på det viset!
Biggis, rätt uppfattat!
Grodan, bjud in mig så kan jag liva upp dem! Är en jävel på luftgitarr
Rita: kanske jag kan få följa med även på Dina?
ps: jag hittade på alltihop, fast det är väl ingen som tror på
Du anar inte hur nära sanningen du var på en punkt där.... men blyg som jag är, säger jag inte mer... Fast det hände innan vi blev svåger och svägerska...
bloggis, låt mig inte ligga sömnlös och gissa...*s*
Njae - mer än en antydning törs jag inte - jag skrev ju hur elakt som helst om matprogramledare i en blogg + några snälla rader om Lisa i Mat/Niklas - och så LÄSER människan min blogg och svarar.... *biter på naglarna* Tänk om de andra också läser....
Och tänk om min svåger skulle hitta det - jag tror att han har förträngt den examensfesten när vi var unga....
bloggis, det är bara att låtsas som det regnar *s*. Fungerar förvånansvärt bra, jag provar flera ggr om dagen
Skicka en kommentar