Mellantrollet: vad ska vi med lilltrollet till?
Mamma troll: hur då menar Du?
Mellantrollet: jamen vad ska vi ha henne till? Hon retas mest, och så sover hon inte. Mamma troll: gumman, ibland är barn så. Alla barn är det. Du var också det i den åldern.
Mellantrollet: men varför skaffade ni en till då? Räckte det inte med mig?
Mamma troll: älsklingen, pappa och jag blev så glada när vi fick Dig så vi ville ha ett troll till.
Mellantrollet: men visst älskar ni mig mest? För lilltrollet bråkar ju mest.
Mamma troll: gumman, vi älskar er lika mycket. Det gör man med sina barn, även om man ibland blir arg på dem.
Mellantrollet: men eftersom jag kom först har ni haft mig längre och då måste ni ju älska mig mer. Jag har ju funnits i fler dagar och det blir ju mer eller hur?
Mamma troll: på sätt och vis, men det är svårt att förklara. Man räknar inte så...
Mellantrollet: men mamma, vad ska vi ha lilltrollet till? Kan vi inte lämna tillbaka henne?
Mamma troll: men då skulle jag och pappa längta massor, och jag tror Du också skulle längta. Mellantrollet: men mamma då, vi lämnar henne till hennes trollkompis, för dom ska ju ändå gifta sig.
Mamma troll: men vad gör vi om Du blir längtig då?
Mellantrollet: men mamma, Du säger ju att när jag blir längtig efter mormor så kan jag tänka på henne så känns det bättre. Jag kan göra så med lilltrollet också! Visst kan vi lämna bort henne?
5 timmar sedan
2 kommentarer:
Haha! Vissa resonemang går igen - just det där hade vi här hemma för sisådär 20 år sen... temat är evigt.
skönt att höra att man inte är unik när de kommer till de svåra existensiella frågorna *s*
Skicka en kommentar