Falling Down?

Knökfull buss. Människor pressas på som sillar, för alla ska med. Ryggsäckar i ansiktet och kassar i knävecken. De flesta håller god min och försöker hjälpa till så gott de kan. Visserligen reser man sig inte längre för äldre, gravida eller sjuka men det har förmodligen blivit omodernt. Eller? Men okej, de flesta är ganska så hyggliga och drar in magarna så gott det går.

Men så finns de där! Som jag bara inte står ut med. Som genom någon slags överhöghetskänsla tycker att de har rätt till mer än oss andra. Som ockuperar två säten utan att blinka: Ett för den ack så viktiga röven och den andra för den medhavda väskan / kassen. Eller de som är så viktiga att de bara måste få sitta ifred. Och sätter sig på yttersätet. Vägrar konsekvent flytta in. Bara sitter där och isolerar sig i sin överhöghet. Hur trött blir man inte då?

I de lägena är jag otroligt nära att anta Michael Douglas rollfigur i Falling Down. Men än så länge har jag tyglat med. Men bara nätt och jämt.....