Alkoholist = egoist

Jag och alkoholen har ett väldigt nära förhållande. Mestadels baserat på hat. För alkoholen har förstört så otroligt mycket i mitt liv. Och valet har aldrig varit mitt. Jag har bara fått finna mig i situationen. För hur ska ett barn kunna påverka de vuxnas alkoholvanor?

För mig är en alkoholist en feg och oansvarig person. Som inte har modet att stå för sina egna handlingar. Som alltid har en orsak till sitt drickande. För att fira. För att dränka sina sorger. För att det är trist. För att det gör ont. För att solen stiger upp. För vad tusan som helst. De har alltid en bra anledning till att ta en drink eller två.

Många säger att alkoholism är en sjukdom. Visst det är möjligt. Men då kan man också välja att söka bot. Gör man inte det så anser jag att man aktivt har valt att vara alkoholist. Utan hänsyn tagen till sin omgivning, sina nära och kära.

Som anhörig har man också ett val, även om det är svårt att göra. Man kan välja att stå vid sidan och därigenom bli medberoende. Och man kan välja att gå därifrån. Stannar man kvar tolkar alkoholisten det som en sanktionering av supandet. Och fortsätter. Som barn kan man av naturliga orsaker inte göra detta val. Vilket leder till att ett stort antal barn växer upp med sargade själar. Och en otrygghet av stora mått.

Detta är också ett val som en alkoholist kan göra. Att skada sina barn på det sättet. För om man sorterar bort alla ursäkter och förklaringar så är det så. Ett aktivt val man gör. Att förstöra sitt liv. Och andras.