Nu är vi i den riktiga Trollskogen. På landet, där snön fortfarande kämpar sig kvar. Envetet förnekar den vårens ankomst. Små fläckar av begynnande grönt kan anas och en del fåglar har vågat sig fram.
Det är så tyst att jag kan höra vad jag tänker. Stadens brus är ett avlägset minne och själen går ned i varv. Känslorna från förra sommaren kommer fram, när jag ser spåren av den tid som gått. Lukterna som försynt börjar pocka på, en fridfull blandning av jord och grönska, utspädd med naturens friska luft.
Ännu ett minne min kropp har väntat på. Som den saknat. Som den välkomnar med en stillsam förnöjsamhet.
Inlägg
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Visst är vissa minnen härliga. Å man längtar ju sååå efter att få uppleva dom igen! Men snart är dofterna ljuden lukten och alla färgerna här!
Oj! Du beskriver det så att jag går ner i varv...
Tack!
Skicka en kommentar