lördag, april 22, 2006

Epilog barnkalas

Jag hade en gång en väninna som vickade som lärare. Normalt för högstadiet, men denna dag i lågstadiet. Mindre barn var inte hennes starka sida. Hon gick ut hårt som vanligt, vänder sig om för att spana över klassen. Men kolla kolla - rummet är tomt! Barnen har fullständigt livrädda hoppat ut genom fönstret och sprungit hem......

Så kände jag mig litegrann idag. Fast samtidigt är jag stolt över det. Lite kort sammanfattning:

Barn: Ge hit mera dricka
Trollmor: Ursäkta mig, men vill Du ha mer dricka så ber Du trevligt!
Barn: Du suger
Trollmor: Och Du lär sluta ute i farstun om Du inte slutar med sådana uttryck, för det är inte okej här.
Barn: Kom vi sticker ned i källaren
Trollmor: Nästa barn som sticker iväg till källaren kan avsluta kalaset i farstun!
Barn: säger nada när de får ex.vis glass
Trollmor: Här säger vi TACK när vi får något.

Trollmor: Vill Du ha mer tårta?
Barn:
Trollmor: Nej tack eller ja tack säger man

Och mer i samma stil. Men ursäkta, vad lär folk sina barn? Eller rättare sagt, lär människor inte sina barn hyffs? Samtidigt tror jag att barnen blir trygga i detta, för vartendaste barn gav mig en kram innan de gick. T o m de så kaxiga sjuåriga ungtupparna!

Batbut rules!! Queen of Hybris, även idag

ps: Legend of Zelda är hur roligt som helst. Bättre än sex! Så JB, glöm mig ikväll. Inatt är det en ungtupp i gröna kläder som gäller....


8 kommentarer:

Humlan sa...

Jag tror också att man blir trygg av uppfostran, att veta hur man ska uppträda, för att inte tala om att man blir trevligare att umgås med!

Kimmi sa...

Ska skriva i min kom-ihåg-lista för framtiden, att när Loppan ska ha kalas i 4-5årsåldern ska jag läsa upp reglerna redan vid "insläppet"

*skrattar* Loppan säger tack, och tack så mycket, både när hon ger och får. (Hoppas det håller i sig)

Mamselamsen sa...

Legend of Zelda..... hittat hästen än?

Mette sa...

Jag uppfostrades så strängt. Så jag var sådär riktigt överhövlig. Tror det var över gränsen. Jag skulle hellre vilja ha haft det/varit tvärtom. Jag fick alltid be sååå snällt "Mamma, skulle jag kunna få lov att ta ett äpple?" "Tack så jättemycket". En gång tog jag ett utan att fråga. Då drog hon mig i örat tills jag började gråta. Hemma hos kompisar ansågs jag som rövslickare till föräldrarna... frågade så snällt om allt.

Batbut sa...

Humlan, jag håller med Dig.
Kimmi, lycka till *s*
Mamse, nya Zelda är the WIndbreaker - piratskepp och annat mums
Mette, tror Du missuppfattade mig lite. Jag menade vanligt hyffs, ingen terrorverksamhet. Jag tycker att man ska säga tack och nej tack, istället för NÄ. Och jag tycker inte att man ska säga "ge hit mera dricka" till en vuxen man inte känner. Och jag är övertygad om att vanligt hyffs ger barnen en säkerhet. Men som sagt, ingen terrorverksamhet inte!

Bambi sa...

Hm, låter som en repris på många av våra barnkalas och övriga små gäster för övrigt.... Instämmer, normalt folkvett ska alla lära sina ungar, de får ett mycket trevligare liv, när de lärt sig det hemifrån. Och, ja- de kommer tillbaka även till oss...

En annan sak vi reagerar på när de våra varit på kalas och vi hämtar dem- väldigt få säger- tack för att du kom resp tack för presenten-många ouppfostrade vuxna "därute".....

Bloggblad sa...

Va? Fostrar? Det gör dom väl på dagis/frita/skolan? Ska trötta föräldrar....????

Skämt åsido: du lär aldrig hitta nån som tycker sig ha fostrat sitt barn illa - jag är helt övertygad om att de du tänker på själva tycker sig ha gjort sitt bästa. Även om det inte var bra nog.

Mette sa...

Jo jag fattade vad du menar. Det gick till överdrift liksom hemma hos mig och jag skulle valt att vara ohövlig framför det (terrorn).