tisdag, mars 28, 2006

Helt hysterisk

Läser igenom mitt bloggande idag. Snacka om frustrationer, men uppenbarligen hjälpte det för nu börjar jag känna att dimman lättar. Kan väl klart konstatera att mina bloggar idag inte direkt tillhör mästerverken, men det är smällar man får ta (eller ni rättare sagt *s*).

En sak jag inte kan förstå med mig själv är den förbannade oron jag släpar omkring på. Oroar mig för framtiden, kommer jag få in mer jobb, kommer jag fixa jobben, kommer jag tjäna några pengar osv osv. Enbart materiell j*a oro! Snacka om lyxproblem, men klart påfrestande.


Någon som har ett undergörande tips på hur jag ska göra mig av med det, don't be a stranger! Call me! Snudd på hittelön på detta *s*

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Släpp taget!
Leap and the net will be there!

Citat från Julia Camerons "The Artist's way" om hur man släpper iväg sina gamla spöken och vågar. Finns på svenska också. Läs den!

För många år sen läste jag nåt om oro - en fråga om hur mycket man kan förändra genom att vara orolig. Bra att fundera på. När jag drabbas av oro (rätt ofta)kör jag mitt mantra: Jag skiter i allt. Det funkar (ibland).

Anonym sa...

Det låter så enkelt, och kanske är det det... Känner så väl igen mej. Brukar tänka bibliskt (är ju uppfostrad så) se på liljorna på marken... och fåglarna..., vet inte i vilken bok eller vilket kapitel, men då tänker jag att det inte finns nån straffande gud utan en som tillåter, på den skulle jag vilja tro...

PGW sa...

problemet är att man inte kan koncentrera sig på liljor när man inte vet om man kan betala hyran.

Anonym sa...

nej det har du ju rätt i...

Sol och skugga sa...

Hej!

Det var just det där med räkningar som måste betalas etc....

Min erfarenhet säger att det inte är värt att leva med stor oro under längre tid. Även om det innebär att man kan unna sig semesterresor och annat materiellt så gnager lätt tanken att "tänk om det händer något" eller andra dumma orostankar.

Jag har valt bort de värsta oron genom att lämna det livet som ställde krav på mig som jag tillslut kände blev för mycket. Där kan du förstås själv bara veta var din gräns går. Jag har valt att byta jobb, gått ner från heltid till deltid (vilket jag tidigare såg som otänkbart), flyttat till billigare boende och vi har inte råd med utlandsresor lika ofta eller med "vad-som-helst" i vardagen som tidigare.

Vinsten är lugn och ett liv. Jag tror nämligen inte att det finns några genvägar eller snabba lösningar. Det är inte alltid lätt men både jag och min familj är nöjda med denna lilla men ändå betydelsefulla förändring till TID och RO.

Hälsningar och Lycka till!

Bisse

Batbut sa...

Tack för råd och stöd. Idag känns det bättre. Jag klev av ett s k karriärjobb när barnen kom, och vi har dragit ned på det mesta. Med prio att kunna tillbringa mkt tid med barnen. Men som egenföretagare är jag ändå beroende av att ha ett visst antal kunder - och det är den oron som är jobbig. Så när jag får jobb gäller det att ta dem... Och just nu är det inte så gott om dem..

Anonym sa...

Oro och stress hör ofta ihop. Och speciell kost kan motverka stress. Några bra tips är 10 st sötmandlar om dagen, bananer, fiskolja (omega3), fisk, råris och vilt-kött.. Min omställning med kosten hjälpte iaf mig.. men det kanske är för att det jag livnärde mig på innan knappast ens var värt namnet "kost".

Anonym sa...

Det är onödigt att oroa sig för saker du inte kan påverka, antingen slutar det bra och då har du oroat dig i onödan eller så slutar de dåligt och då har du också oroat dig i onödan eftersom du ändå inte kunnat göra något åt saken innan.. (något budhistiskt ordspråk)